För mig är resor ett sätt att leva och har alltid varit det, jag älskar att resa och mår bra av att resa. Därför finns resor med som en av mina boter. Jag reser varje år så ofta det går. Jag mår bättre av att resa, känner mig så fri och blir en skönare människa helt enkelt 💗
Jag började tidigt med resor tack vare mina föräldrar – tack för den kärleksgåvan den är jag mycket tacksam för- och resor fanns alltid med i våra liv på ett eller annat sätt och därefter har jag fortsatt med det med eller utan sällskap.
Jag kommer att fylla på med mina resor bakåt som framåt, enjoy the ride. I do. Jag använder det som en minnesblogg och positiv påfyllnadsblogg mellan mina resor.
Bot 12 – Resor 1 omspänner de första 26 resande åren av mitt liv även om den inte är helt komplett
1966
Förmodligen den största resan eller en av de två största. Min födelse.
1969-1971
Hösten- Teneriffa begav jag mig som blivande 4-åring tillsammans med mina föräldrar till Hoya Melacke, Puerto de la Cruz på ön Teneriffa. Här tror jag min reslust väcktes, att vara här var en enorm frihet och glädje för oss alla. Vi bodde nära ett bananplantage och min bästis hette Pedri Gonzales, jag pratade mer spanska än svenska och hittade ständigt på nya upptåg. Vi bodde här 1,5 år.
Jag vid bananplantagen där det var spännande att springa runt och smyga eller släppa ut grisarna som vi också gjorde, jag och min kompis. Min känsla var att det var mycket Pippi Långstrump och frihet som drivkraft över mig då. Då som nu.
1979
Sommar – Bornholm, cykelsemester med min familj. Kändes som ett äventyr även om det var tungt att cykla ibland. Minns att det fanns en pool med vågor på en av campingplatserna vilket var helt nytt för oss och väldigt spännande att uppleva. Jag minns också att jag hade med min bror som förkläde när vi skulle gå runt på campingen, han för att leta tomglas och panta och jag för att spana på killar.
Sommar – Finland, följde jag med min pappa som är sjökapten över till Finland, minns att det kändes så vuxet att få följa med. Jag fick en egen cykel som jag kunde cykla runt med i hamnarna tex i staden Rauma. Lärde mig en finsk fras – Hej finns det några klistermärken här- och gick runt och frågade om det i affärerna medan pappa jobbade. Kände mig stolt över att vara Sjökaptenens dotter också, tänkte att det skulle bli en bra titel på den bok jag ska skriva någon gång.
Naturligtvis ville jag klättra upp i masten, det pirrade allt lite i magen.
Utsikten från bryggan, tyckte verkligen om att vara där med pappa, kände mig så trygg, fri och lycklig. Spännande att vara (nästan) ensam som tjej i en ultramaskulin värld.
Sommar- Europa bilsemester, Danmark, Tyskland, Holland, Schweiz, Frankrike
Jag och min familj bodde i ett hus i Provence uppe i bergen, Touet S/Var och jag älskade Frankrike. Det var något där som tilltalade mig. Jag tyckte om människors kontakt med varandra, deras sätt att visa och uttrycka känslor passade mig mycket bra. Vi badade i floden Var och satt och tittade på stjärnhimlen på kvällen. Jag återkom till detta fantastiska hus flera gånger efter detta första magiska möte.
Detta trevåningshus bodde vi i och högst upp satt vi oftast och åt, lyssnade på cikadorna och tittade på stjärnhimlen under fotogenlampans sken.
Toêt s/Var uppifrån berget där vi klättrade upp flera gånger för att njuta av utsikten och vyerna, berg påverkar mig mycket positivt och djupt.
Floden Var som på sommaren inte var så stor men det fanns ändå starka strömmar på sina håll, det var mycket varmt att gå nerför alla trappor från bergsbyn ner till floden och kasta sig i det kalla, svalkande flodvattnet.
I Holland stötte vi på Onedinlinjens (känd tv-serie från den tiden) skepp Charlotte Rhodes som vi naturligtvis ville föreviga.
1980
Påsklov-April – Marocko, Agadir en charterresa (Hotel Louban) med mina föräldrar och min bror. Jag minns som den 14-åring jag var att det var obekvämt med män som tittade och tafsade så fort mina föräldrar vände bort huvudet. Förutom det kändes det exotiskt med basarer, kameler, åsneparkeringar, klättrande trädgetter, öken, maten, dofterna, gränderna, men tyvärr kändes obehaget närvarande hela tiden, en otrygg känsla. Kändes spännande att åka runt med bussturer och se resten av landet, redan då ville jag vara utanför turiststråken. Vi träffade också genom en annan resenär en marockansk familj som bodde i ett plåtskjul och jag minns hur fel det blev att komma med jordgubbsbakelser till dem, att jag skämdes för att jag var så privilegierad men ändå tacksam att vi kunde mötas. Tacksam också för att mina föräldrar ville visa mig världen för att vidga vyer och perspektiv.
Vy över Agadir, jag minns att jag inte kunde vara på balkongen ensam för då började killarna skrika och vissla, det uppskattades inte då eftersom det var för påträngande och brutalt.
Köpte olika dresser på basaren
Jag tyckte om att fotografera det som låg utanför turistattraktionerna, en åsna fullastad med baguetter på en bakgata tex.
1981
Påsklov- Bulgarien charterresa med familjen
Då som nu ömmar jag för de fattiga, en gammal tant pekade på min fotlänk och jag tog av den och gav den till henne. Jag har alltid haft en mycket stark känslighet och empati, en gåva som ibland kan vara utmanande.
Sommar – England, Wales med familj och kompis till mig Anki. Bodde på lantgård och badade i källor i skogen.
1982
Cypern med familjen
Österrike på skolresa när vi slutade nian
The hills are alive of the sound of music…
December-Januari åkte jag med familjen till London och firade nyår på Trafalger Square
1983
Isle of Wight – språkresa en månad utanför Englands sydkust
The Needles
Resan avslutades i London med mycket kul, här utanför Buckingham Palace
1984
Juni – USA; New York-Washington-Philadelphia-Baltimore-Delaware
ett 6-veckorsutbyte som jag åkte med dagen efter jag slutade tvåan på gymnasiet. Fantastisk resa med mycket upplevelser.
New York, New York
Utanför min värdfamiljs hus i Delaware
1985
16-21/7 – Danmark med mina föräldrar och bror i en folkabuss.
Hippiefamiljen, när jag var liten hade vi en vit saab med massor av plastblommor klistrade på alla rosthål så det finns nog lite hippie-och vagabondgener att ta av 🙂 var riktigt mysigt att få vara dotter på familjesemester.
Louisiana- Museum for moderne kunst- vi hann se underbara polaroidfoton av Lucas Samaras. Det är ett så otroligt fint museum och ligger så vackert, det var roligt att dela det med familjen. http://www.louisiana.dk/
10/8-25/8 Tågluff 1 i Europa, Kalmar-Helsingborg-Köpenhamn-Paris-Venedig- Portogruaro-Venedig-Rom- Parlermo-Trapani-Rom-München-Köpenhamn-Kalmar-Uppsala. Första tågluffen, skrev i min dagbok om det stora äventyret som väntade. Att få möjligheten att besöka städer jag bara läst och sett (detta var innan Internet). Åkte med vännen A. Känslan av enorm frihet, valmöjligheter och upplevelser att hela världen bara väntade på oss.
Broarnas stad. Staden med stort S. Paris. Jag kände mig omedelbart hemma här och alla böcker jag läst som hade utspelats i Paris spelades upp när vi utforskade staden. Med min 13 kg tunga ryggsäck såg vi Notre Dames magnifika uppenbarelse, hittade ett pyttelitet hotell (Eugénie Hôtel, 31 rue St-André des Arts) i S:t Michel-området.
Självklart skulle vi se Paris via Seine by night och självklart blev vi bjudna.
Premiär för Louvren. Konstens huvudstad. Mona-Lisa och allt annat intressant, spännande, vackert och berörande som fanns att se och uppleva. Vi tyckte att det var för mycket folk överallt och fantiserade om att vi skulle komma hit på natten och vara helt ensamma och uppleva konsten.
Såklart att vi ville se Tour D´Eiffel också. Efter det köpte vi vin och kex för att bege oss till Bois de Bologne men det blev inte riktigt som vi tänkte oss men vi fick se våra första transor och prostituerade som höll till där och tyckte vi småflickor skulle dra därifrån. http://www.toureiffel.paris/
Såklart vi gick alla trappor upp till Sacre Coeur på Montmartrekullen där vi hade en fantastisk utsikt över Paris. Basilikan buggdes 1876-1914 av Paul Abadie. Därefter utforskade vi Montmartre (Martyrernas berg), konstnärskvarteren i det 18:e arrondissementet, besök och avmålning på konstnärstorget Place du Tertre. http://www.sacre-coeur-montmartre.com/
Venedig, ännu en mytomspunnen stad att uppleva. En otroligt vacker stad och denna augustidag mycket hett.
Rom. Romantiska staden Rom med vackra, slingrande gränder och tutande vespor. S:t Peterskyrkan som vi äntligen skulle få se men vi kom inte in som vi såg ut och jag skrev uppgivet i dagboken: Vad bryr sig Gud om bara armar och ben? Vi gick vidare i hettan och såg Collosseum, denna enorma amfiteater som byggdes för så länge sedan och kunde ta upp till 80 000 åskådare, imponerande även om gladiatorspel inte är något som lockar mig och därefter vandrade vi runt i Forum Romanum. Vi avslutade med några dagars bad i Trapani på Sicilien där jag mötte kärleken på tåget hem. Men det är en annan historia. http://www.vatican.va/various/basiliche/san_pietro/index_it.htm
1986
28/12 1985-7/1- 1986 Tågluff nr 2 till Italien. Kalmar-Alvesta-Helsingborg-Köpenhamn-Hamburg- Basel-Milano-Modena
Ensam satte jag mig på tåget till Modena för att möta den italienska kärleken A och hans familj. Vi passade också på att se oss om i Italien och sedan första gången jag satte fot på italiensk mark kände jag mig hemma.
Jag fick uppleva Florens by night, alla otroligt vackra kyrkor, kathedraler och palats; Il Duomo (Katedralen), Baptist, S Maria del Fiore, S Spirito, S Lorenzo, Pal Strozzi, Pal Medici, Giottos klocktorn, Ponte Vecchio m.m hann vi uppleva denna magiska kväll och natt. Att gå genom stadsportarna från 1200-talet och se denna vackra stad gnistra är ett kärt minne i mig.
Il Duomo o Baptisteriet, för mig är detta skönhet och jag blir lycklig in i själen att se dessa vackra skapelser. http://www.visitflorence.com/florence-churches/duomo.html
27/3-6/4 Tågluff 3 mot Paris denna gång med mina kära vänner A och A som jag läste konstvetenskap med. Vi skulle uppleva Konstens Paris under 10 intensiva dagar. Första natten bodde vi på Svenska kyrkan, andra natten bodde vi på Hôtel Beavoir som var ett litet skithotell på 43, Avenue Georges-Bernanos som vare sig hade värme, städning eller utrymme och vårt rum låg på sjunde våningen utan hiss och med skottlossning utanför fönstret så tog vi de återstående nätterna på Le Stanislas på 5, rue de Montparnasse med nya lakan varje dag, frukost och någorlunda rent. Vi livnärde oss på briebaguetter och njöt av livet. Vi upplevde mycket, gick på kända historiska ställen som baren Le Select där Hemingway häckat där vi satt till 03 för att sedan gå upp vid 9 för att besöka konstmuseer, kyrkor, katedraler, förorter, kvarter, loppis i Clignacourt, båttur på Seine under alla broar, sista dagen var vi på discot Tuxedo som var öppet till 07 på morgonen etc vi hann till och med åka till Versailles utanför Paris. Det tempot hade jag aldrig orkat idag!
Jag alltid redo som en fransyska med baguetten under armen på väg till Versailles http://en.chateauversailles.fr/homepage
Louvren besökte vi såklart länge och Nike från Samothrake 190 fkr förevigades som var så mycket mindre än jag trott http://www.louvre.fr/
Vy från kulturhuset Centre George Pompidous tak var enastående. https://www.centrepompidou.fr/en
Annan vy från kulturhusets tak
Niki de Saint Phalles underbara skulpturer i fontänen utanför Kulturhuset, älskar hennes glada färgrika skulpturer (det finns härliga skulpturer av henne som heter Paradiset vid infarten till Skeppsholmen i Stockholm) http://www.nikidesaintphalle.com/ skulle gärna åka till hennes italienska Tarotgarden i Toscana.
Vi ville se det moderna Paris också och åkte ut till förorten La Defense väster om Paris, här finns modern arkitektur att beskåda på skyskrapor, bostadshus och shoppingcenter, det blev en kontrast mot det traditionella Paris. Fjorton byggnader här är över 150 meter vilket inte är ngt jag tänker på när jag ser Paris för mitt inre.
Självklart ville vi besöka Monets näckrosor och stod i kö länge för det, vi satt i timtals och mediterade i det runda rummet bestående av hans näckrosdammar. http://www.musee-orangerie.fr/
Spegelsalen, Versailles, magnifikt och värt att åka dit för
En av mina favoritkyrkor i Paris, St Chapelle , hon har underbara fönstermålningar också http://sainte-chapelle.monuments-nationaux.fr/
Select http://www.leselectmontparnasse.fr/där vi var i princip alla nätter och blev ett med personalen, hade vårt stambord längst in där Hemingway, Sartre, Picasso, Henry Miller, Anais Nin, ManRay, Cocteau, mfl suttit.
21/8-18/9 Tågluff 4 – Irland och Spanien. Uppsala-Sthlm-Gbg-Harwich-Ipswich-Peterborough-Doncaster-Manchester-Crewe-Llandudno-Holyhead-Dublin-Sligo-Galway-Portdarlington-Tralee-Cork-Dublin-Rosslare-Le Havre-Paris-Madrid-Malaga-Fuengirola med dåvarande kärlek H.
Vi åkte tåg och liftade runt denna vackra ö och hade ett fantastiskt höstväder. En otroligt vacker ö, jag dras verkligen till öar.
Dublin. Självklart ville vi se St Patricks Kathedral där tex Jonathan Swift ligger begraven http://www.stpatrickscathedral.ie/index.aspx .Vi tillbringade två soliga dagar i Dublin, bio, pubar, ligga i gräset längs floden Liffey och liksom Paris har Dublin många vackra broar tex The Halfpenny Bridge som vi passerade många ggr. Bodde på Adelphi Hotel som var sådär, låg nära stationen. Efter två dagar kom det stora ovädret Hurricane Charlie och det var en upplevelse.
Vi åkte vidare över till västra sidan till Sligo och allt var så otroligt grönt. Vi promenerade massor, naturligtvis skulle vi bestiga det berömda berget Benulben.
Benulben. Såhär otroligt grönt var det. Just denna bild har jag inte tagit själv. Tagen från denna länk där det finns mycket fina foton från Sligo http://www.travbuddy.com/Sligo-travel-guide-1311086/photos
Vi liftade längs västkusten och vid Sligo fick vi lift med en fårbonde, vi kastade upp ryggsäckarna på flaket och satte oss i pickupen. Han bjöd in oss på lite kaffe och vi sa ja. Det vi sa ja till hade vi aldrig kunnat föreställa oss när vi åkte in genom de enorma grindarna på…
…Temple House, ett georgianskt palats och det kändes som om Scarlett O ´Hara skulle kunnat virvla nerför den magnifika trappan och möta oss när vi steg in. Jag drack till och med några klunkar kaffe (hatar kaffe) bara för att jag var alldeles förundrad, det var som att gå in i en annan värld, det fanns så mycket gamla saker från alla möjliga århundranden och världsdelar. Huset byggdes av en tempelorden på 1200-talet, fårbonden och mansionägaren berättade att de hyr ut fem otroliga rum med sänghimmelssängar och öppen spis, filmkänslan finns i varenda rum. Tänkte att jag någon gång ska återvända och bo i ett av dessa rum. http://www.templehouse.ie/country-house-party
Westport var en gullig liten by med flod och broar som jag har en förkärlek inför. Vi bodde på The Anglers Rest ovanpå en pub vilket kändes väldigt familjärt. Dessutom var vi här en årstid där det var noll turister. I baren jobbade Bill, 80 år som flirtade hej vilt. Vi åkte på utflykter till Crough Patrick som är Irlands heliga berg där aposteln Patrick tillbringade 40 dgr i bön så varje år, sista söndagen i juli kommer tusentals människor hit och bestiger berget, Achill Islands som hade en underbar natur med ett torvlandskap där kvinnorna stod böjda och plockade och män släpade på torvsäckar. Vid Keel Bay var det så vackert och vi var nästan ensamma på de ställen vi vandrade omkring.
Kylemore Abbey är ett kloster för benediktnunnor och också en internatskola, klostret byggdes 1864-68 och är otroligt pampigt med massiva väggar och graciösa fönster.
Clifden. Supergullig och romantisk stad, som en cowboystad med två huvudgator och ett torg. Har markerat det hus vi bodde i som hade sjöutsikt. Huset hade jättefina, gamla möbler och jag kände mig som en prinsessa, tom toaletten var fin med ett blåvitmönstratblommotiv. Åt Scampi fritti för första gången. Vi liftade vidare till Galway där vi stannade ett natt, sedan vidare mot Tralee och Cork för att avsluta i Rosslare där vi bodde på en charmig gård O´Learys farm med mycket vackra omgivningar även om ägarinnan inte hade sin bästa dag.
Vi lämnade Irland med båt över till Le Havre där vi åkte tåg till Paris, vidare till Madrid och Fuengirola. Där tog vi buss till Marbella och sedan ytterligare en buss till vår by Nueva de Andalucia där mitt ressällskap hade hus som vi bodde i under några dagar, vi njöt av havet, god mat och backgammon.
La Campana där vi åt nästan varje kväll, hade fantastisk Paella. Mysig avslutning på en härlig semester.
1987
22/1-26/1 Leningrad (som staden hette fortfarande, den bytte namn till St Petersburg 1991) ) reslusten blev för stor i januari och vi bestämde oss för att åka någonstans spontant, jag med två väninnor (A,S) och det blev Leningrad. Det vi inte visste var att Kölden i Sovjet var den värsta på 30 år och det var livsfarligt att vara ute, 77 hade redan dött i denna köldvåg, -39 hade mätts upp i Moskva. Glada i hågen visste vi inte om detta och tog båten från Stockholm till Helsingfors och vidare med buss till gränsstaden Hamina där vi åt lunch för att sedan fortsätta till Leningrad. Vi pluggade lite ryska på bussen; da, njet, spasíba, zdràstvojtje (goddag) och dasvidánija (adjö). När vi ankom till Leningrad var det bitande kallt och efter att ha promenerat runt en timme började vi domna, vi såg floden Neva som var fryst såklart och människor gick över den, Vinterpalatset, vi handlade tjockare mössor på ett varuhus. Besökte St Isakskatedralen som vi tinade upp i.
Plötsligt en dag dök solen upp och gassade bort massor snö, här framför Vinterpalatset men kälkar hade alla ändå. Allt var så extremt stor, torgen var gigantiska, likaså vägar och trottoarer. Barnen hade halsdukarna bakåt istället för framåt, intressant med en helt ny kultur som ändå är så nära.
Vi åkte buss, metro eller spårvagn kors och tvärs i Leningrad. Vi ville se så mycket vi bara kunde.
Ingången till Eremitaget http://www.hermitagemuseum.org/wps/portal/hermitage/?lng=sv där vi såklart gick en guidad tur. Ett vackert, pampigt konstmuseum med verk av bla Leonardo, Michelangelo, Raphael, Rembrandt, Van Gogh, Rubens, Matisse, Gaugain, Monet, Renoir, Cezanne – det är som att gå igenom hela konsthistorien i ett och samma museum. Även de ryska kronjuvelerna och en samling av Fabergés juvelkonst samt en egyptisk avdelning fanns att se. Eremitaget har över 1000 rum och salar och består av sex superstora byggnader. De har 3 miljoner föremål och verk i sina samlingar.
Vi åkte i grupp men gjorde ofta egna utflykter förutom denna cirkusföreställning vi följde med på men det var nog en av de sämsta jag sett och dessutom blev jag allergisk av hästarna. Det som var lite gulligt var när det skulle bli häftigt ljus satt en liten babusjka och viftade med ett blad framför strålkastarna. Vi hade beställt balett men fick detta. En dag gick vi till Saluhallen där det var en otrolig trängsel och alla knuffades och buffades så svenskan i mig blev väldigt ställd, fanns inte tillstymmelse till köer eller rättvisa där inte. Vi köpte några ryska skivor och gick ut och matade duvorna istället. Många ryssar var väldigt pratglada och sociala (utanför affärsträngseln). Vi blev inbjudna på ett vernissage av några män som var spännande.
På hemvägen fick vi möjlighet att stanna i Helsingfors och besöka Tempelkyrkan som låg insprängd i ett berg med ljus som kom in genom takfönstren, otrolig känsla där, spännande att berget har fått vara med också interiört. Kyrkan öppnades 1969 och byggdes av Timo och Tuomo Suomalainen. Nästan lite ufo-känsla när jag steg in. http://www.helsinginkirkot.fi/sv/kyrkorna/tempelplatsens-kyrka
30/4-1/5 Köpenhamn med kärleken H. Soliga dagar och mysigt att byta miljö.
Barfota i sandalerna ätandes en röd pölsa i Kongens Nytorv, vi flanerade längs med Ströget och njöt av folkliv och kontinental stämning. Vi bodde på Hotel Absalon på 15 Helgolandsgade som låg precis vid Istergade. Holografiska museet hann vi också med.
Jag har alltid fascinerats av kontraster, även av hamnkvarter av förklarliga skäl. Vi åt på en mysrestaurant som hette Brasiliko på Östergade 36 med mycket trevlig personal och god mat (utifrån de smaklökar jag hade då)
14/8-28/8 Nueva de Andalucia, Spanien för 2 veckors sol och bad med kärlek H.
Marbellas gränder, vi åkte in på baratillo – loppmarknad- och köpte sandaler.
Malaga dit jag åkte ensam en dag för att uppleva något annat än strand och barliv. Provinshuvudstaden med ca 500 000 inv, nationalmonumentet Malagas kathedral ville jag se, den påbörjades 1528 och byggdes i renässansstil med barockfasad. Kathedralen kallas också Den lilla damen med en arm för att den inte blev färdigbyggd och bara har ett torn. Strosade runt i Malaga några timmar och njöt av ensamheten.
Min första och sista tjurfäktning Plaza de Toros, Puerto Banus i Marbella. Det finns olika prisnivåer beroende på hur nära borgmästaren man vill sitta eller om man vill sitta i sol respektive skugga. Efter att ha läst alla Hemingways böcker och andra mer machoinspirerade böcker om tjurfäktning trodde jag att jag skulle kunna se det magiska i detta, mötet mellan djur och människa. Men icke. Tjuren hade inte en chans, det var bara ett långt, utdraget djurplågeri som jag upplevde det. Sex tjurar dog för vår underhållnings skull. Kanske jag skulle läst på mer, kanske skulle vi suttit närmare, kanske kanske jag inte förstår alls men för mig var det ett gladiatorspel där jag inte fann något som helst nöje. Dessutom blev det oerhört långsamt och faktiskt tråkigt.
1988
25/7-23/8 Tågluff 5 – Uppsala-Sthlm-Helsingborg-Köpenhamn-Hamburg-Amsterdam-Amstel-Den Haag-Palenstein-Amsterdam-Milano-Brescia-Verona-Trieste-Split-Beograd-Istanbul-Mûnchen-Hamburg-Puttgarden-Köpenhamn-Helsingör-Helsingborg-Alvesta-Kalmar med väninnan A och senare anslöt flera.
Köpenhamn, Ströget, äntligen på väg!
Amsterdam, loppisen Waterlooplein ville vi besöka, det är som ett konstmuseum, så vackert och så många fina annorlunda kläder och människor, klänningar som jag tyvärr inte kunde köpa eftersom vi reste med ryggsäck med begränsad plats. Amsterdam är en stad som jag uppskattar, Nederländerna över huvud taget, det kanske också beror på att jag reser med A som är från detta land och jag har lärt känna henne och hennes familj. Innan sociala medier som facebook så gjorde jag mina egna upplevelsepärmar och selfies för att dokumentera mitt liv. Innan vi tog tåget till Italien så hälsade vi på A´s mormor och kusin.
Milano, det är varmt och vackert. Italien som alltid smakar gott, vi åkte därefter vidare till Pisonje uppe i bergen där A också hade en vän till familjen. Vi fick bo i deras lyxvilla och kände oss som prinsessor.
Pisonje, jag hade inget emot att anpassa mig till detta ljuva liv 🙂
Capo de Dipunte, vi åkte på utflykt med den italienska vännen till A till en nationalpark där det fanns hällristningar från järnåldern, över 130 000 tecken. Det låg 500 meter över havet.
Pescarzo,en mycket vacker och gammal by uppe i bergen där tiden på ngt sätt går väldigt långsamt.
Tanterna i byn som satt och solade ville att jag skulle ta massor av bilder på dem, så himla söta. Det kom aldrig turister upp hit, sa de.
Fina bakgårdar i Percarzo, filmisk stämning
Resan fortsätter genom dåvarande Jugoslavien, längs med hela kusten ner till Split där vi skulle träffa en annan väninna A.
Vi hade tur som hamnade mitt i Splits sommarfestival vilket innebar massor av spännande kulturutbud, vi lyssnade tex på operan Othello under bar stjärnhimmel med en stor orkester, det var magiskt.
Vi bodde privat i gamla stan i Split, inte i huset på bilden :-), tycker alltid om att vandra i de gamla delarna i städer för att få känna mer av stadens själ
Båttur till ön Solta, så lugnt, vackert och mysigt. God mat och härligt bad. En annan dag åkte vi till nakenbadsön Brac
Splits innerstad med gränder, valv och vackra kulturbyggnader. Undrar hur mycket av detta som finns kvar nu efter krigen?Galeriza Mestrovic var absolut värt ett besök, Ivan Mestrovic (1880-1950) är Jugoslaviens främsta skulptör enligt galleriet och hans mycket lustfyllda, kvinnliga skulpturer är fantastiskt livfulla och erotiska i mitt tycke. Ivan växte upp i bergen hos en fåraherde och karvade träfigurer som sedermera blev dessa fantastiska verk. Han skulpterar ur såväl Bibeln som ur historien. http://www.mestrovic.hr/ Vi besökte också Arkeologiska museet i Split där de bla hade medeltida, bevarade textilier som de hittat i gravar.
Vackra vykort från Split, mycket av mina tidiga resor (innan facebook etc) så skrev jag reseberättelser, brev och vykort som en del av resandet, det kan jag sakna idag även om jag skriver vykort ibland så blir det inte riktigt samma sak som då men kanske jag kan skapa något nytt?
Dags att åka tåg igen vidare mot Istanbul, staden mitt i mellan Europa och Asien. Det är spännande att åka tåg, jag älskar dofterna, vyerna, tänktiden, mötena och ljuden när jag åker tåg. Butiksinnehavaren Masumi vars fötter luktade stark ost berättade att han hade 4 fruar och 12 barn, kulturer som möts, ständiga lärdomar.
Utsikt från Galagatabron, Istanbul. Det var djur och människor precis överallt; gatorna, affärerna, basarerna osv. Bosporens friska dofter kändes uppfyllande.
Fantastiska färger och kontraster, det går inte riktigt fram här eftersom detta är avfotograferade bilder men jag minns hur häftig färgkontrasten var, som en tavla.
Sultanens palats eller Topkapipalatset,http://topkapisarayi.gov.tr/en byggnationen påbörjades 1459 efter sultan Mehmet II:s order. På slutet av 1500-talet hade palatset vuxit klart till, sin nuvarande storlek (700 000 kvm). Sultaner har kommit och gått och innanför palatsmurarna har det varit som ett eget samhälle med 4000 personer och eget bageri, sjukhus osv. 1924 öppnade det för allmänheten och blev museum (Turkiets första museum).
Fanns mycket fint att titta på, rum, salar, trädgårdar, arkitekturen, konst. Magnifikt!
Hagia Sofia (som betyder Holy Wisdom) ville vi självklart se http://ayasofyamuzesi.gov.tr/en denna fantastiska kyrka som blivit omgjord i tre omgångar. Den första kyrkan lät byggas av Kejsare Konstantios år 360. Under antiken stod det ett Apollontempel på platsen, intressant hur vissa platser blir mer heliga än andra genom tiderna. Byggnaden omvandlades till moské 1453 efter Konstantinopels fall. 1934 blev det museum efter beslut av Kemal Atatûrk. Himmelsk kupol (diameter 31 meter) och mycket pampig, vackert med alla dekorativa kakeplattor – som på ett turkiskt bad. Jag blir lycklig när jag får uppleva så mycket skönhet och sinnlighet.
De heliga radbanden som många män (mest män som vi såg) ständigt räknade. Fascinerande att använda det som ett mantra och det är just ett hjälpmedel för att räkna det antal böner som ska hinnas med under en dag och det ska helst inom islam göras med enbart höger hand. Det finns skrifter som säger att det var Fatima, en av Profeten Muhammeds döttrar, som gjorde det första radbandet. Tespih kallas radbandet på turkiska. Ett traditionellt muslimskt radband har 99 pärlor som symboliserar de 99 namn på Gud/Allah som människorna känner till. Namnen upprepas som en inre meditation eller så kan trosbekännelsen eller andra böner användas. Även hjärtats röst kan användas så då kan räkningen användas under tiden man samtalar med en annan människa, det är intressant med olika religioner tycker jag. Även om jag åter igen i detta land blir påmind och utsatt för det patriarkala samhället genom att inte bli respekterad.
Pojkar som kläs såhär är på väg till sin omskärelse. Kändes barbariskt för min del och jag minns hur berörd jag blev när jag fick höra det och såg dessa små pojkar överallt. Det går att välja att omskära pojkarna 7 dagar efter födseln och upp till puberteten. Den manliga omskärelsen är ett måste för att erkänna sig som muslim (enligt sunnitiska rättsskolan). I Turkiet är den vanligaste åldern 4-7 år. I Koranen står ingenting om att pojkar ska omskäras.
Blå Moskén är en stor moské som finns mitt emot Hagia Sofia och är helt inklädd i blått kakel. Byggdes mellan 1609-1616 av sultanen Ahmed I. Den heter officiellt Sultan Ahmed-moskén.
Vi lämnar Istanbul och sätter oss på en buss tolv timmar till Kusadasi där vi badade, solade, åt gott och gick på marknad. Kontrast från Istanbuls högarkitektur.
Vår bussfärd Istanbul-Kusadasi-Bodrum
Från moské till marknad, kontrasternas resa, Kusadasi
Jag som är så blödig ville helst köpa alla djur och släppa dem fria…Kusadasi marknad
Det finns oliver och det finns oliver…det finns fetaost och det finns fetaost…fantastiskt goda exemplar på marknaden:-)
Vi bodde i Aktur hos A´s släktingar i en välbevakad semesterby utanför Bodrum med grindar och vakter. Vi åkte på båtutflykt i sex timmar till Black Island- Aquarian Islands med flera och njöt av sol och bad. Utflykt till Turgut-Reis.
Målade av konstnären Mehmet Sömnez
Allaha ismarladik – vi ses igen!
10-26/11 London, jag och tre piprökande gentlemän åkte till London film festival. Vi bodde på Victoria Garden Hotel, förutom otroligt mycket film hann vi med Camden market som jag verkligen gillar eftersom det finns mycket ung, ny och relativt billig design där och en fotbollsmatch med West Ham United -Nottingham Forest (div 1) som alltid var det mest intressant för mig att titta på publiken.
Efter ett par dagar åkte jag vidare och bodde på Swedish Seamans Church, T: Surrey Docks (lååångt bort). Varje kväll efter timtals filmtittande satt jag på tuben ut till Surrey, kände mig som en infödd.
Min första utländska filmfestival:-)
MOMI – Museum of Moving images- som det hette då, nu heter det http://londonfilmmuseum.com/home/ och besöket hos MOMI kändes som en fantastisk filmfärd för mig som alltid älskat film. Jag gick i flera timmar och fick se otroligt mycket, de hade en specialutställning om Eisenstein (1898-1948) som är mest känd för filmen Pansarkryssaren Potemkin som brukar hamna på topp tio för världens bästa filmer. Jag gillar hans förmåga att låta sig influeras av alla olika ämnen och områden samtidigt som han gör djupdykningar inom sig själv (gissa varför jag gillar det…), han är filmskapare, kostymdesigner, konstnär osv. Det är spännande med film, film som sätter igång så mycket bilder och känslor i mig. Tack för att jag får möjlighet att se så mycket film!
Hayward Gallery låg precis bredvid NFT (National Film Theatre där alla filmer visas) http://www.southbankcentre.co.uk/venues/hayward-gallery och det är skönt att ibland ta en timmes paus och smälta filmerna när jag kanske sett tre långfilmer på raken. När jag var där hade de utsällningar av video work av Nam June Paik och tigermattor från Tibet, spännande oas.
16-18/12 Åland Konferens på Åland
Konferens i Mariehamn med filmfestivalgänget, mycket diskussioner blev det och så mycket av Åland hann jag inte se.
Söt säl i hemslöjdsaffär hann jag se i allafall:-)
1989
14-21/2 Berlin Internationale Filmfestspiele Berlin
Dags att få besöka denna mytomspunna festival och jag blev inte besviken. Vårt hotell centralt Hotel am Tauentzien låg i en galleria bara några minuter från festivalens högkvarter.
Huvudbiografen Zoo Palast som låg precis framför djurparken därav namnet. Såg några filmer där och det var pampigt, särskilt kvällsvisningar med röd matta och en och annan känd skådespelare.
Såg premiären av Rain Man och blev så berörd. Dustin Hoffman var med och presenterade filmen, rolig, ödmjuk och verkade vara en fin man. Regissören Barry Levinson tog hem Guldbjörnen vid avslutningen på festivalen.
Precis tvärs över gatan på minneskyrkan Käiser-Wilhelm-Gedächtniskirche låg högkvarteret och mässan på Berlins filmfestival.
Fantastiskt väder mellan filmvisningarna fick vi och även möjlighet att se lite av Berlin som är en stad som tilltalar mig mycket.
Fantastiskt blåtonat, mystiskt ljus i Kaiser-Wilhelm.Gedächtniskirche när solen lyser in genom fönstret i kyrkan. 1943 bombades den sönder och har sedan dess varit en ruin och en ny kyrka.
Ett besök i Öst-Berlin och genomgång i Checkpoint Charlie, mycket märklig och skrämmande upplevelse med denna mur som skiljer åt människor i en stad skrev jag i mitt fotoalbum. Tack och lov att Muren endast är ett konstverk nu. Men då var det verklighet.
Tågstationer. Tyskland. Kontroll. Vakter. Det ger inte positiva känslor. Alexanderplatz tågstation.
Inte heller konsten och den offentliga utsmyckningen om det ideala samhället gav bra vibrationer i Öst-Berlin.
Auf Wiedersehen- på återseende Berlin
21-23/4 Köpenhamn, Danmark
Jag hängde med S till Köpenhamn medan hon gick på NEFA-möte strövade jag fritt i solen i dejlige Copenhagen innan vi fortsatte till Tyskland.
23-29/4 Oberhausen, Tyskland
Vi fortsätter genom Tyskland med tåg för att se på barn-och ungdomsfilmer på filmfestivalen i Oberhausen. Vi bodde på Hotel Hubertushof, Inselstrasse 26. http://www.kurzfilmtage.de/
Festivalkontoret på Luise-Albertz- Halle
Mycket reklam på stan var det om festivalen. Stan har ca 200 000 invånare och ligger 3 mil norr om Dûsseldorf.
Var på en fantastisk fest i denna Gasklocka 🙂 Gasometer Oberhausen aussen av © Raimond Spekking / CC BY-SA 3.0 (via Wikimedia Commons). Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons – http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Gasometer_Oberhausen_aussen.jpg#/media/File:Gasometer_Oberhausen_aussen.jpg
14-21/5 Cannes – Festival International du Film, Frankrike
Den mest mytomspunna festivalen…äntligen fick jag uppleva den själv….
Flärd. Riviera. Drömmar. Lust. Lyx. Årets festivalaffisch, 42;e filmfestivalen i Cannes.
Det kommer över 40 000 personer varje år till festivalen så mycket vimmel är det. Här är det stora festivalpalatset med människor som väntar runt röda mattan och kvällsföreställningarna där många kända filmarbetare kan dyka upp och där jag gick en kväll, mycket intressant upplevelse… Jag hade inga galakläder så jag fick improvisera till fotografernas och filmgroupiesars förtjusning 🙂 Filmen Sex, lies and videotapes vann Guldpalmen detta år. Invigningsfilm var New York stories.
Palmer, sol och festivaltecken överallt
Gendarmeriet som vaktar trappan upp till festvalpalatset
Skönt att vila benen i solen på La Croisette
Han såg så ensam ut däruppe i sin smoking, kan tänka mig att den känslan finns hos många i denna stad just under festivalen
Kändisars händer utanför festivalpalatset, jag gick på filmpremiären av Ettore Scolas nya film Splendor och fick se Marcello Mastrianni och Scola.
Polanskis piratskepp låg för ankar i hamnen
Hotel Carlton är naturligtvis det glassigaste stället det går att bo på och där bodde alla stjärnorna, vore härligt att bo där en dag 🙂
Ibland behövde jag bara gå bort från vimlet och filmmörkret, sitta i hamnen och titta på vackra stenar och njuta av solen.
Vy från festivalpalatset över Cannes
18/6- 20/7 Tågluff 6 – Uppsala-Köpenhamn-München-Genua-Camoglia-Napoli-Capri (båt)- Napoli-Venezia-Münich-Hamburg-Köpenhamn-Kalmar-Uppsala pris: 1485 kr för en månad
M/F Kronborg på väg mot Helsingör, älskar känslan att korsa Öresund, ger mig sådan härlig känsla!
München – så gullig Tyrolergubbe som bara dök upp där på gågatan, träffade Andri och åt Kartoffelknödel mit zwiebeln och vi fortsatte sedan resan genom Europa tillsammans.
Genua (Genova) så mycket vackert att se och uppleva – en fantastiskt mysig stad. Bodde på Albergo Riviera Liguere, V Colalanza 2.
På bilden är vi i Nervi på en dagstur och badade.
Båten över mot paradisön Capri, träffade amerikanskan Henrietta med kompisar som vi slog följe med över.
Marina Grande, Capri (som även orten heter på östra sidan dit vi anlände) det är något med öar som tillfredsställer mig mycket, särskilt öar som jag anländer till med båt som är omslutna av vatten. Capri har varit en kurort sen länge, ön ligger utanför Sorrentohalvön i provinsen Neapel. Många kändisar har bott här kortare eller längre perioder genom tiderna tex Drottning Victoria var ofta på Axel Munthes villa, Maxim Gorkij, Graham Greene och Mariah Carey äger ett hus här. Capri sägs också vara relativt säker för homosexuella utlänningar att leva öppet. http://www.vagabond.se/artiklar/resmal/20140807/lyx-och-lantliv-pa-capri-i-italien Bra artikel i Vagabond (2014) om den mytomspunna ön Capri.
Villa Eva, Anacapri –vårt paradis på Capri där vi stannade i många dagar för det bara inte gick att åka härifrån, allt var så perfekt. http://www.villaeva.com/
Villa Eva – överallt fanns oaser, bilder, fantastiska blommor och vackra miljöer. Ett jättefint värdpar och ett fantastiskt tak att sola på och titta på stjärnorna. Ett verkligt spa för själen.
Här på taket tillbringade vi mycket tid, dag som natt
Vicenzo som tillsammans med hustrun Eva äger Villa Eva har själv byggt allt och anlagt trädgården, det har tagit honom över 20 år och det är fortfarande under uppbyggnad. Trädgården består av växter och frukter från hela världen.
Allt är så uttänkt i en skön harmoni, det finns konstverk överallt här och det tilltalar mig
Ljuv vila bland exotiska dofter och skönhet. Stämningen är magisk och vi firade midsommarafton med italiensk pasta såklart
Blue grotto, vi badade varje dag härnere vid klipporna- Det var en lång serpentinväg ner från toppen där Villa Eva var beläget till denna klippstrand, vi gick, liftade eller åkte buss ner.
Minns att det var häftigt att stå mitt i vågorna och låta sig sköljas över av dem
Havet var blågrönt och skummande
Sorrento, vi åkte över dagen för att möta en annan svensk väninna Anki som skulle hänga med oss resten av tiden
Träffade den lokala konstnären och arkitektstuderande Franco Della Femina och fick se hans målningar av kvinnor http://www.fdfdesign.net/#!englishmenu/c1kfx – nu ser jag på hans hemsida att han blev arkitekt och designer med ledord enkel elegans där han blandar historiskt med klassiskt och modernt och använder alla utrymmen på ett mycket kreativt sätt.
Vår vackra balkong hos Villa Eva
Magnifik utsikt och växtlighet samt minimalt med turister där vi var
Utsikt från Gerards hus. Grillning hos irländaren Gerard som undervisade engelska på Napoli universitet men bodde för tillfället på Capri, Andy från Canada kom också förbi. Vi blev ett gäng under de veckor vi bodde här.
Utsikt från ett fönster i Neapel. Ett magiskt dygn i denna stad där jag såg mycket som skulle passa sig i smalare filmer, allt från tvättlinor mellan husen, prostituerade och transor som jobbade, hallickar som bråkade, en 300-kilosdam på en hög pall som satt och stickade, poliser som tog emot mutor, hånglande kärlekspar…bilder jag aldrig kommer att glömma…
Efter 12 härliga dagar på Capri lämnade vi ön som vi blivit så förälskade i. Bild från hamnen.
Venezia-Venedig , Canal Grande
De traditionella venetianska träpålarna där gondoler och andra vattenbärande fordon binds fast
Omgiven av vatten överallt i denna magiska stad, gränder och hus som viskar berättelser, det är en stad att skriva och älska i.
Jag sitter och spanar ut från Campanilen http://www.basilicasanmarco.it/
Utsikten från Campanilen på Markusplatsen, Markuskyrkan uppifrån
Hotell Rialto som Ulf Lundell sjunger om https://www.youtube.com/watch?v=diZxNklZtOs Möt mig på Rialto
Allt bär på en historia och jag är en del av allt. Venedig – vi ses igen…
Oulu, Finland, 20-26/11 Filmfestival
Den kallaste filmfestival jag varit på, minst -20 grader varje dag, burr http://www.oulunelokuvakeskus.fi/lef/etusivu Uleåborgs eller Oulus barn-och ungdomsfilmfesival hälsade välkommen med en utomhusceremoni med varm korv.
Symbolen för festivalen invigdes här på gågatan Rotuaari (Kirkkokatu 15) samtidigt som varma korvar värmde kroppen
En heldagskurs med Kay Pollak ingick i festivalprogrammet som jag självklart gick på Vågar du möte det liv som finns i ett barn? var temat. Det handlade om kroppspråk-omedvetna signaler, äkthet-närhet-autencitet, dubbla budskap, barnet inom oss, kärlek-rädsla. Han är en mycket inspirerande man och seminariet var mycket givande.
Förutom alla filmer vi såg (Synnöve och jag) så erbjöds härliga kvällsaktiviteter tex på Spa Eden med bastu och stort poolområde med avslutande middag. Mycket trevliga festivalgäster och en fin stämning.
En annan kvällsaktivitet var bungalows ute i skogen med sauna och isvaksdopp (nej jag gjorde det inte men rullade mig i snön) som inleddes med en naken, avantgardisk manskör The Shouters, det var väldigt surrealistiskt och mycket Kaurismäkiskt.
Tog emot ett diplom av stadsstyrelsens representanter att jag saunat, badat i älven, fått traditionell laxsoppa, studerat Uleåborgs historia och dess invånares typiska aktiviteter. De finnar jag träffade var väldigt charmerande och roliga, ganska oborstade och direkta men ändå passionerade på något vis. Mycket alkohol och tango ingick i denna festivalresa.
1990
Chamonix, Frankrike, 1-12/2
En rockn´roll resa med coverbandet Doc V tog oss till Chamonix och de vackra bergen genom turnébussen Horgubben. Uppträdanden på klubben Le Brevent på kvällarna.
Vårt hotell med vacker bergsutsikt som omgav staden
Pilen nere i vänstra hörnet visar var vi bodde
Fantastisk restaurang där jag premiäråt sniglar – léscargot (vinbärssnäckor) – som jag älskade! Många nya smaker fick jag erfara.
En liten inklämd karusell med bergen i bakgrunden
Älskar berg, det är ngt med dem som tar fram en speciell känsla i mig som är otroligt rogivande och mäktig på samma gång. Jag är inte en skidåkerska alls men älskar att uppleva bergen utan skidor.
Tampere, Finland, mars, filmfestival
Synnöve och jag åkte dit en kall dag i mars och såg massor av film. http://tamperefilmfestival.fi/ den största kortfilmfestivalen i Norden var den då i allafall.
Cannes, Frankrike, 12-20/5, filmfestival
Ljuvligt att få återse Cannes igen, flärd, lyx och franska toner, passar min prinsessdel alldeles utmärkt
43de Festival International du Film i Cannes
Petit Carlton eller Lilla Kartongen där vi filmfolk frotterar oss, byter visitkort och business
Åh skulle vilja bo här en dag…Carlton Hotel
Utsikten från mitt hotellfönster i Cannes, det är mycket med Frankrike som tilltalar mig förutom det underbara språket och maten
England, 3-21/6, bilsemester; London- Maidstone- Cantebury- Hastings-Newhaven-Salisbury-Godshill-Lyme Regis
Åka på bilsemester med H genom södra England med en helgonlik P1800 är inte fy skam och vädret var underbart 🙂
Vi började med 1 vecka i London, bodde hos Mrs & Mr Kim i förorten Finchley (Thatchers hemort) och åkte tuben in till stan. Botaniserade bland olika matkulturer bla franskt och indiskt, pubbesök, Oxford Street, bio på Plaza på Piccadilly Cirkus Internal affairs med Richard Gere, Camden market (där skinnjackan på bilden köptes in), bio på Renoir Cinema där vi såg den franska Monsieur Hire med Sandrine Bonnaire, bio på Metro Sweetie av Jane Campion, jazzklubben Bass Clef och tittade på saxofonkvartetten Itchy Fingers.
Mrs Kim var väldigt noga med säkerheten
Vi tog bussen till Highgate som ligger utanför stan för att besöka den kända kyrkogården
Highgate Cemetery där bla Karl Marx på bilden ligger begravd http://highgatecemetery.org/ är en underbar, romantisk, vildvuxen park, jag älskar kyrkogårdar och den stämning som finns där vilket kanske hör ihop med att jag älskar att leva så mycket och får ännu starkare livslust med tanke på alternativet. Fantastisk arkitektur och skulpturer. Skulle kunna vara där i många timmar.
Highgate Cemetery, 170 000 människor i 53 000 gravar, fler kändisar som ligger där; Douglas Adams, George Eliot, Malcolm MacLaren, Anna Mahler, Ernestine Rose mfl
Cantebury Kathedral (innan denna pittoreska staden stannade vi i Maidstone och besökte en flöjtfabrik)
Vi gick på ett medeltida museum för att se hur livet kunde te sig då och det kändes som en Robin Hood-film.
Fantastisk grönska i området New Forest, det var nästan så vi trodde att det skulle komma vilda hästar eller rövare från skogarna som växte som tunnlar på de vägar vi åkte. Oftast var vi helt ensamma på vägarna, som i en film. Det är något med vackra bilar och jag som synkar väl.
Tudor Cottage-
vi hittade vårt paradis i den lilla byn Godshill -Guds kulle och stannade i detta fina hus i tre dagar för vi behövde andas lugn och natur, det fanns otroligt nog en fransk gourmetrestaurang Gatekeepers i byn också vilket också gjorde det svårare att lämna byn.
Trädgården i Tudor Cottage var precis såsom jag vill ha en trädgård, den var kontrollerat vild dvs det var som om en blomsteräng men ändå så såg man varje blomma.
Såklart jag ville gå på bio i denna gamla biograf Odeon där de visade Pretty Woman med Julia Roberts och Richard Gere som hade premiär då och jag blev helt tagen och dessutom fanns Roxettes musik med http://www.imdb.com/title/tt0100405/ det var en häftig upplevelse på en fantastisk biograf.
Sådana här ingångar skulle alla biografer ha 🙂 http://cinematreasures.org/theaters/22735 inredningen inuti biografen var magnifik, vilken skatt och upplevelse. Älskar hela filmupplevelsen – mer film åt folket!
Färden gick vidare genom vackra lilablå lavendelfält som var så bedårande vackra och doftrika
Vårt slutmål var Lyme Regis där filmen Franska löjtnantens kvinna med Meryl Streep och Jeremy Irons spelades in http://www.discshop.se/filmer/dvd/den_franske_lojtnantens_kvinna/P3886 och det var en magisk plats. Vi bodde hos Mrs R. Rattenbury på ett b&b.
Samtidigt som den var en typisk engelsk badort där tanterna satt på rad och det var inte många turister när vi var där vilket var skönt. Vi åt på Bensons, åt scones och drack afternoon-the, läste och tog det lugnt.
Vi satt på strandpromenaden och läste och småfrös lite, läste Sun Axelsson just då.
Indonesien 18/12-1990 till 1/2-1991; Stockholm-Moskva- Djakarta-
6 veckor i Indonesien planeras med Synnöve och Anki och vi läääängtade så!
Moskva i sol med vackra guldmössor på en del hus och baracker i andra. Vi åkte Aeroflot som var försenade så vi fick njuta i ett iskallt hotell på tundran med noll värme och nästan oätlig mat, intressant upplevelse.
Röda Torget, Kreml, Moskva.
En rundtur bjöd de på och ville visa upp sina solsidor men vi kunde se en del baksidor också som mycket fattigdom, matköer och förfallna hus.
Vi landade i Javas huvudstad Djakarta (9,6 milj inv 2010) på Indonesien och äventyret kunde börja, jag satt längst fram i flygbussen och det kändes fantastiskt att se, höra, känna, dofta och uppleva något jag tidigare bara sett på film, jag var som uppslukad. Längs vägkanterna stod försäljare som små fyrar i mörkret och sålde saker, allt från Nasi goreng till bananpannkakor. Vi bodde på Kresna Hostel på Jalan Jaksa innan vi åkte iväg med tåget mot Bandung, en fantastisk tågresa genom hela Java med en bedårande utsikt och så gott som inga andra västerländska turister ombord.
Jag satt som fastklistrad vid tågfönstret, luftfuktigheten var hög och de gröna färgerna, vyerna, risfälten, terrasserna, floderna, djungeln var så vacker. Det kändes så overkligt att åka förbi allt det vackra i en salig blandning, men också kåkstäder och fattigdom. Vi satt där och var privilegierade i en förstaklasskupé med luftkonditionering för 30 kr, en kluven känsla.
Allt såg så annorlunda ut än de vyer jag upplevt tidigare…Naturen var spännande, tåget ringlade sig genom djungel, risfält, berg och dalar. Indonesien är självförsörjande på ris och det förstår jag för det var risfält överallt.
Risplockerska på väg till fälten, vi bytte tåg i Bandung mot buss vidare mot Banjar och bytte igen i Tasikmalaya ännu mer uppe i bergen med ännu mer underbara vyer. På kvällen kom vi till Pangandaran där vi åkte becaj till Argaloka där vi hyrde en bungalow med havsutsikt, 100 meter till havet.
Pangandaran, vi stannade här 1 vecka och bara njöt. På kvällarna gick vi till favoritrestauranten Pantai Sari där vi träffade bla Kuswan som skulle ta oss på djungeltur och Jus som spelade gitarr och ankklo (bambuxylofon).
Kartan över Pangandaran och där vi bor är utmärkt. Vi bodde perfekt och badade alltid på förmiddagarna innan det blev alltför hett och innan skyfallet kom.
Varje dag regnade det ett par timmar då det var helt omöjligt att vara utomhus, det var som om någon hällde hinkar med vatten över en om en gick ut. På 10 sekunder var allt plaskvått och kläderna klistrade på kroppen. Det var skönt eftersom det heta, fuktiga blev lite avkylt, det var också mysigt att sitta på verandan och titta ut över regnet. Detta var innan mobiler och skärmar, tänker att det där rofyllda att bara sitta och njuta och vara är en bristvara för mig och många, får satsa mer på det! Bilden är en utsikt från vår bungalow och precis bakom palmerna låg havet.
Pratar med en fiskare en tidig morgon om att hyra båt. Efter frukost som vi fick på vår bungalows veranda (bestod av omelett, toast med banan och fruktsallad med mango och papaya, vatten och thé) gick vi en promenad och sedan var det bad. Så mysig, avkopplande tillvaro och vi ville aldrig åka därifrån!
22 december kom dessa raringar och erbjöd en hummer till kvällen för 60 kr vilket vi såklart tackade ja till och den var mycket välsmakande. Vi hade också dagliga massörer/massöser som knådade oss en timme vilket var ljuvligt. De smörjde in hela kroppen med oljor och knådade, böjde och masserade varenda del av kroppen för 35 kr. Min kropp blev otroligt mjuk och glad.
23 december. Kuswan Suparman tog med oss på en djungeltur där vi skulle vandra i en otämjd djungelnatur på 500 hektar med vilda djur i sin egen naturliga miljö, vattenfall, berg, bäckar, orörda stränder, White Sand beach. Vi såg gibbonapor, grå apor, flygande hundar, fantastiska fjärilar, fruit bats, ormar, den största blomman i världen, gamla träd, vackra insekter och goda djungelfrukter. Vi träffades tidigt med assistenten Jus och vi bestämde oss att han skulle undvika the snake area.
Upp och ner gick det för leriga berg och fuktigheten var hög som i en bastu, svettades litervis. Djungelljuden var intensiva och det kändes som att vara med i en film av Attenborough, fascinerande. Vi gick kilometer i steniga bäckar och olika miljöer och vi slapp ormarna, var både skönt och en besvikelse.
Vi såg otroligt många fladdermöss och flygande hundar, antingen sov de omslutna av sina egna vingar eller så flög de majestätiskt över himlen, så stora och så många. Kändes i magen när alla samtidigt flög från ett träd vilket jag inte fick med på bild.
Vackra vyer och skönt att gå på plan mark en stund.
Här fick vi runda snabbt för att inte bli genomblöta av en våg
Älskar snäckor och stenar på stranden, hade kunnat plocka kilovis hem
Så vackra vattenfall och med dåtidens kamera så syns det inte men jag minns hur fulländat det kändes och vi badade i den och källan under den.
Gigantiska träd med massor av apor i, vid pilen syns några Gibbonapor. Efter 7 timmar i djungeln var vi rätt möra.
Julafton. Första gången jag firar utan min familj och det kändes. Satt och öppnade julpaket i +35 grader. Min mamma hade skrivit ett så fint brev så jag längtade hem lite och grät en skvätt.
På julaftonseftermiddagen åkte vi på en motorcykeltur med tre guider och fick se fantastiska vyer. Här utsiktsplatsen Batu Hill.
Älskar havet och har alltid gjort
Nationalparken Karangrini där vi klättrade upp i ett högt utsiktstorn för att beskåda vyerna
Ett annat fint utflyktsmål på mc-turen Batu Layan – The Sail Stone
På julaftonskvällen firade vi på stranden med eld, gitarr och heta drycker. Vyn är från Argaloka i en av de fina solnedgångsstunderna.
Fruktförsäljaren kom varje dag och erbjöd bananer och ananas och andra frukter. Så lyxigt och gott.
Vi tog en becaj ibland när det var för varmt att gå långt, först hade jag svårt att stå ut med att någon annan skulle cykla runt med mig och att jag skulle betala för det men jag vande mig och tänkte att jag bidrog till hans ekonomi på ett positivt sätt.
26 december tog vi en annan motorcykeltur, denna gång med Kuswan, Jus och Pu. Vi besökte först en tofu-fabrik (tahu som är gjorda av sojabönor). Jag kunde knappt se dessa barn som arbetade där och ville ge dem pengar för att de skulle få slippa eller helst ta hem och adoptera allihop så det blev en känslomässig resa, guiderna förstod inte riktigt min reaktion för barnen hade ju ett arbete och kunde hjälpa till att försörja sin familj och det är ju det viktigaste, sa de. Jag gav pengar så fort jag fotograferade dem, kanske för att mitt samvete skulle bli lite lättare. Här gör barnen tapioka-bröd, sojamjölsdegen rinner ner till dem som formar små bitar av det som sedan torkas.
Här stod en ensam pojke och gjorde degen, såhär många år efter detta kort så känner jag sorg, skuld och smärta när jag ser bilden.
Den här pojken ligger uppe vid taket, kokhett och trampar runt en kvarn som maler ner degen till pojkarna under som gör formarna.
De färdiga tapioka-bröden i solen, det fanns både ofärgade och färgade
På väg genom byn Sukaresk blev vi stannade och inbjudna att bevista en omskärelseceremoni som också kändes plågsamt i mig. Dessa små barn på tronen skulle senare omskäras, så små de var och de såg skräckslagna ut. Vår närvaro skulle tydligen bringa tur och vi behandlades som hedersgäster med stor respekt. Vi fick se dockteater under ceremonin med Wayangdockor som handlade om det onda och goda i livet, se de olika ritualerna, äta mat, thé och godis och titta på när de vuxna kastade ut pengar som alla barn fick kasta sig ner och plocka upp.
Teater med Wayangdockor, musikerna och sångerskorna satt bakom scenen och spelade och sjöng till föreställningen. På de första tio raderna satt männen som är de viktigaste plus vi som var hedersgäster (västerländska kvinnor hade samma status som de indonesiska männen) och sedan satt de indonesiska kvinnorna. Vi fick också se en variant av den sydamerikanska traditionen med att slå sönder en figur med godis (pinata), de hade satt paket högt upp på en träpåle och barnen skulle åla, kräla och försöka nå paketen och hämta, tio barn försökte och en klarade det. Det var en härlig stämning tills jag mindes varför vi var där.
Vi åkte också till en fabrik som framställde kakao av kakaobönan och rå kakao hade verkligen en bitter smak
Fiskebåtarna ger sig av på morgonen från Pangandaran vår sista morgon här, känns vemodigt men vi vill ju också se mer av Indonesien.
28 december, färjelägret i Kalipucang. Vi åkte flodbåt till Cilacap där vi sedan bytte till minibuss (bemo) som åkte vidare till Yogyakarta. Pu och Agus från Pangadaran var med oss och skulle visa stan och Agus batikkonst.
Känner dofterna där denna tidiga morgon på floden
Det tog tre timmar på flodbåten så det var gott om tid att skriva dagbok, njuta, dofta, se, fundera i stillhet med flodens rörelser och ljud…
29/12 Yogya – Yogyakarta Agus batikgalleri Seno på Mantrijeron Mj.IX/36. Jag blev alldeles betagen av hans Livskraftkvinna så den köpte jag och skickade hem med båt.
Den vackra, inspirerande Livskraftkvinnan trivs bäst framför ett fönster då hon lyser upp sig ännu mer.
Agus visade hur konstverken skapades, han skissar och målar en förlaga som denna kvinna tecknar av på ett tyg och sedan vaxar hon in linjerna vilket tar oändligt med tid (och tar otroligt lång tid och Agus får säkert hela credden och kvinnorna noll) och sedan ska de färgas in i ollika lager och fixeras osv.
Fågelmarknad i Yogya, som alltid har jag svårt för djur i bur…
30/12 Sultanens palats, Yogya. https://www.yogyes.com/en/yogyakarta-tourism-object/arts-and-culture/kraton/
Här bor den 10:e Sultanen fortfarande men det finns ställen vi kan gå in och titta på, som vårt Solliden, här fanns också aktiva kulturföreställningar och kurser. Vacker arkitektur. Filmiskt.
Vi fick se siluett-teater som var otroligt vackert och närvarande, svårt att få fram via fotot men minns hur speciellt det kändes att vara där.
Just när de skulle stänga Sultanens palats kom en ung indonesier och bjöd in oss i Sultanens gamla vattenpalats för en privat visning och samtidigt bjöd han in oss på ett stort bröllop där han själv var en av dansarna. Otrolig upplevelse.
Brudparet stod uppradade och vi alla fick gå och gratulera dem och deras familj. Vi gratulerade genom att ta varandras händer som på bilden. De såg ut som taget ur en föreställning från Tusen och en natt. Vi hade gjort samma traditionella hälsningsfras på den omskärelseceremoni vi tidigare hade närvarit på så vi visste mer hur vi skulle bete oss och att det var lycka till brudparet om vi var med och gratulerade dem.
Bröllopsgäster, så mycket vackra färger.
31/12 Borubodur, det buddhistiska templet uppe på en höjd ville vi också se innan vi lämnade Jakarta. Den är helt gjord i sten med en bas på 200 kvm och nio terrasser med ornament, reliefer och Buddhaskulpturer som visar buddhisternas väg mot nirvana.
Otroliga skulpturer och ett otroligt tempel, byggd på 500-talet och den står kvar! Tack för allt jag får uppleva…
Uppifrån ser det ut såhär, 800 Buddha-figurer. Det var bara vi som västerländska turister där och vi fick ställa upp för fotografering minst 15 ggr. Undrar om de är lika glada i turister idag? Magnifika berg i bakgrunden.
Agus på hans favoritrestaurang Slomoth i närheten av Agung Guest House där vi bodde.
Vi firade nyårsafton med killarna, åt på Malioboro street och återvände till Agung och skålade i rödvin blandat med öl.
1991
Fortsättning – Indonesien, Jakarta, Bali, osv (från 19/12-1990) – 1/2
2/1 – I gryningen såg vi Bali från havet för första gången och det var så vackert. Det är något med mig och öar.
Ubud – vi anlände till Denpasar som inte var något för oss och tog en bemo till Ubud. Här en vacker balinesisk mask från vår bungalow.
Vi bodde väldigt vackert i denna bungalow mitt i en exotisk trädgård. Älskar blomster och varje morgon fick vi blomsterutsmyckade cocoscrepes och färsk papayasallad. Skillnaden mellan Jakarta och Bali märktes tydligt i alla hinduiska och buddhistiska offeraltare som fanns överallt, vi hade till och med vår egen utanför vår bungalow. Ubud var dock för turistigt för oss så efter att ha varit med på ett alldeles för turistigt dansjippo som vår hotellvärd rekommenderade (Kechak-dans) så åkte vi vidare till Candidasa.
Kechakdans https://www.youtube.com/watch?v=E55dQXdiIms, det är svårt att veta hur genuint det är eller om det bara var en turistfälla men det var en balinsesisk dans-och sångupplevelse.
Candidasa – vi åkte bemo från Ubud till Candidasa och såg vackra terrassodlingar. Mycket mygg var det här. På kvällen gick vi och år på The Legend som syftar på Bob Marley som verkar vara en stor ikon för många här. Vi träffade några killar som erbjöd en guidad tur per motorcykel som vi tackade ja till.
4/1 Mc-tur genom fantastiska landskap på Bali, så mycket vi fick se där det fanns noll turister vilket vi uppskattade. Även om de körde som galningar. Detta är från Vattenpalatset i Tirtagangga och vi var helt ensamma där.
Grabbarna Wayan, Kick och Madde visade oss runt i Vattenpalatset.
Tengalan var en by där det vävdes magiskt, heligt ikat-tyg som skyddar mot svart magi.
Mitt ute i djungeln fanns resterna av detta palats med en fantastisk utsikt och en stark stämning. Detta minns jag som det vore igår. Vi satt och spelade bränna mynt och drack palmvin tills det var dags att åka vidare.
Min förare Kicko körde 120 km/tim på serpentinvägarna, stannade och offrade till gudarna så vi skulle överleva och satte färska blommor bakom mitt öra så jag skulle vara beskyddad på vägen av väggudarna.
Åh frukten var gudomlig, de små, söta bananerna, mangon, papayan osv.
Wayan var en fena på att kocka, lagade färsk tonfisk till oss som smälte i munnen.
Offer till havsgudarna så de skulle vara snälla.
6/1 Jeep-utflykt till norra delarna av Bali vilket är den del som tilltalar mig mest eftersom det var otroligt få turister där. Vi åkte upp till vulkanen Mt Batur och Kintamani , spännande månlandskap med gammal lava.
Vi badade i de heta källorna Tirtha uppe i bergen, +40 i vattnet och detta vatten skulle ha en föryngrande effekt.
Templet Besakih är en av de mest kända templen på ön, vi gick uppför en kilometerlång backe i stark hetta och när vi äntligen kom upp fick inte icke-hinduister äga tillträde så det var bara att ta sig ner igen och betrakta det på avstånd. Vi hittade en otrolig restaurang Kuri Agung med panoramafönster och otrolig buffet.
7/1 Lombok – vi åkte båt mellan Lembar och Padangbai, därefter vidare med buss till Melasa där vi unnade oss en lite lyxigare bungalow. Stranden där var alltid öde och det gick bara att bada på förmiddagrna för på eftermiddagarna var vågorna för höga. En dag hyrde vi cyklar och cyklade i värmen 1,5 mil till Ampenan och badade vilket gjorde att det snabbt kom en stor publik av barn och vuxna och tittade på oss.
Lombisk kyrkogård, färggranna vackra gravstenar
Tre lugna dagar i Melasa, det var bara vi utsocknes i byn och vi njöt av det stilla livet.
Solnedgångarna på stranden var fantastiska, att vara så nära ekvatorn gör att solen blir så mycket större och går snabbare ner, nästan så den syns när havshorisonten slukar den
11/1 Gili Trawangan – nästa ö där vi tog oss med en liten ranglig båt som bara gick ett par dagar i veckan. Bodde på en strandbungalow som var mycket enkel med fotogenlampa, myggnät, utedass med skorpion och ett matställe. Där blev jag mycket sjuk och trodde jag skulle stryka med men klarade mig.
Det var mycket sitta och filosofera, fundera, läsa och skriva. Vi kände att det var dags att åka hem, skulle kunna stannat längre men de 6 veckornas slut började närma sig.
Det tog 2 timmar att gå runt ön och naturen hade skapat vackra konstverk längs vägen med lite hjälp på vissa ställen.
Vi lämnade Gili T och åkte tillbaka till Bali.
Norra Bali, Yeh Sanih. Väldigt lugnt, skönt och mycket få turister. Vi bodde i en vacker trädgård i en lyxig bungalow.
Vi badade i färskvattenspoolen, vilade, åt gott och blev masserade av en äldre man med hårda nypor.
Hade idag inte satt mig framför ett altare i baddräkt men det gjorde jag då och skrev Gudinnan framför sitt altare och jag tycker också om den delen av mig. Vi stannade några dagar innan vi begav oss till Djakarta igen för hemfärd.
Efter buss mellan Singaraja och Surabaya och 1 dygn på tåg från Surabaya anlände vi till Djakarta igen med den enorma trafiken. 24 kilo packning. Vi tog in på ett 3-stjärnigt hotell Grand Menteng och njöt av varmvatten och varma croissanter till frukost. De små mopedbilarna i Djakarta kallades bajajer och det var bara att blunda och åka. Den 31/1 satt vi på planet tillbaka till kalla Sverige igen.
Berlin Filmfestspiele, 16-25/2 – 1991
Då var det dags att åka till Berlin igen och se film, denna gång blev det presskort och många tidiga pressvisningar, jag, Synnöve och Cecilia åkte.
Vi bodde på Hotel-Pension Gloria på Wielandstr 27 i ett jättefint äldre hus och hade många psykoanalytiker som grannar så vi var i gott sällskap, precis bredvid låg den grekiska kvarterskrogen Taverna Labrys
Bilsemester Frankrike med H, Bretagne 5/6- 23/6- 1991
Rutten: Göteborg-Amsterdam-Breda-Antwerpen-Gent-Roubaix-Lille-Arras-Abbeville-Rouen-Caen-Villedieau-Arranches-Pontorson-St Malo-St Cast-Notre Dame du Guildo
Efter båtturen Göteborg-Amsterdam tog vi oss en tur in till Amsterdam för att avnjuta en indonesisk Rijstaffel innan vi körde till vårt bokade slott i Bretagne – Chateau du Val DÁrguenon i Notre Dame du Guildo där vi hade bokat tre nätter.
Så vackra vyer av lavendelfält och vallmo som susar förbi
Framme på vårt slott 80 mil senare
Utsikten från vårt fönster åt ena hållet. Vårt rum var som taget ur en film med järnsäng, dunbolster, rustika möbler, röda sammetsgardiner, jättespegel med guldram, läsfåtöljer, kavajställning, fönstersmygar och kavajställning. En Borta med vinden-trappa som ledde ner i matsalen där det var mycket få gäster. Vi njöt av slottstillvaron samtidigt som vi gjorde utflykter i omgivningarna med vår P1800 såklart.
Vi körde längs Côte d `Emeraude, vackra slingriga vägar och vyer, upptäckte kulinariska pärlor på vägen, här utsikt över St Briac
Plancoët. Otrolig 5-rätterslunch för 99 F där alla rätter var utsökta, från salladen, de fyllda snäckskalen med fisk, svamp, räkor och grönsaker, fisken med saffranssås och vackert skurna grönsaker, gudomlig ostbricka och naturligtvis chokladmoussen som pricken över i.
Vi hittade ett vackert hotell i Dinard med restaurangen Le Trézen som hade mycket smakfull mat även om ostron inte fungerade för mig, ville så gärna tycka om det men så var det inte.
På denna härliga restaurang längs vägen Le Biniou i Saint-Cast satt vi ensamma hela kvällen och åt en härlig 4-rätters inklusive ostron som jag testade igen, kunde inte riktigt ge upp än och som alltid avslutades måltiden med en chokladmousse – det blev många under denna gourmetresa.
Vi åkte vidare i Bretagne och hamnade i Dinard på ett paradisrum på Hotel Printania med fantastisk utsikt
Min första Guide Michelin-restaurang som vi bokat bord på för flera månader sedan J.P Crouzil och det var en otrolig upplevelse, lite som Julia Roberts i Pretty Woman när hon går på lyxrestaurang och inte förstår i vilken ordning hon ska ta besticken, så kändes det för mig när jag satte mig till bords och såg x antal bestick, tallrikar och glas med 4 kypare som stod tysta bredvid för att vara beredd för minsta vink eller påfyllning. Miljön, uppassningen och uppläggningen var en upplevelse och maten var utsökt. Till och med toaletten var en lyxupplevelse med varma handdukar och guldkranar.
Utflykt till ön Mt Saint Michel, fick mig att tänka på det där Tintinalbumet Den svarta ön… Påminde lite om Gamla Stan i Stockholm med gränder, turister och skönhet.
Här på ön åt jag resans godaste chokladmousee, oväntat nog. Restaurangägaren vägrade avslöja receptet men viskade att det handlar om vilken choklad som används
Jättefin utsikt från kathedralområdet och inte så många turister högst upp
I klosterträdgården var det stilla, vackert och fritt från turister
Resan fortsätter – lunch i Trouville
Äntligen fick jag möjlighet att uppleva Ètretat irl efter att ha hört så mycket från väninnan Isabelle som tillbringat många somrar här. En jättefin liten by med det bästa konditoriet i världen – Lecoeur, tänker på filmen Chocolat
Utsikt över Ètretat och fantastisk solnedgång från middagsstället Dormy House
Ètretat
Underbara konsten och romantikens huvudstad – Paris
Vi flanerade längs Rue St André des Arts i Quartier Latin, tittade på folk, satt på mysiga caféer och bara njöt av den parisiska atmosfären
Vackerblomster överallt, skulle jag bo i Paris skulle jag köpa färska blommor varje dag
Rue de L`hucette i Quartier Latin har bara grekiska restauranger och det kändes lite som en turistfälla då alla har inkastare som tävlar om att skrika in oss till just deras restaurang
Jag tycker om att utforska bakgårdar och mellanrum i storstäder och hittade denna lilla karamell som hade fantastiska blomstrande balkonger mitt i Paris
I Hemingways fotspår går vi på hans stamställen; La Closeria des Lilas, Le Select och Café des Flores
Café des Flores
Caféskriv i anteckningsbok och vykort, det var innan facebook, bloggar och surfande mobiler
Att se film utomlands är något jag uppskattar, vi gick på biografen Le 3 Luxembourg och såg höjdaren Thelma & Louise med Susan Sarandon och Geena Davis, skrev i min bok att den var otrolig och att världen håller på att förändras
Le Select, 99 Boulevard du Montpanasse och självklart de inte rummen bland stammisarna
Le petit dejeuner varje morgon på Bar Raspail och en färskfrasig baguette med brie och tomater, mums kan fortfarande minnas smaken
Marknader ingår ofta i mina resor, tycker om det myllrande folklivet och såklart ett och annat fynd, på marknaden i Clignacourt finns allt från designade kläder till badkar
Hittade en kandelaber jag varit på jakt efter länge, här utanför vårt hotell i Montparnasse; Grand Hotel du Square, 2 rue Boulard, vi bodde 5 trappor upp utan hiss i detta ansrika hotell som bar spår från sekelskiftets röda sammetsgardiner, budoirer och flärdfulla liv
Ännu en filmtitt; Jungle Fever av Spike Lee
Självklart ett besök på den största av Paris kyrkogårdar – Le Père Lachaise – 43 hektar stort och invigdes 1804, http://www.pere-lachaise.com/perelachaise.php?lang=en här ligger många kända franska och icke-franska kulturpersonligheter som Jim Morrison, Oscar Wilde, Isadora Duncan, Edith Piaf, Yves Montand, Molière, Balzac, Chopin, Proust, Maria Callas, Modigliano, Sarah Bernardt, Delacroix, Rossini, Simone Signoret, Bizet, Colette, Pissarro mfl.
Jim Morrisons grav anno 1991, människor satt och grät, sörjde, drack och rökte och spelade musik av The Doors
Självklart ville jag besöka min hjältinna. den fria dansens moder – Isadora Duncans askas plats
Alla som valt att kremeras, Isadoras aska återfanns här
Edith Piafs familjegrav
Oscar Wildes grav till vänster på kortet
Alla dessa vackra jugendnedgångar till metron är som konstverk, här Metropolitan
Luxembourgträdgården
Utsikt från vår balkong – kyrkogården i Montparnasse
Musée d`Orsay som invigdes 1986 och som skapats i en gammal järnvägsstation, fantastisk för ändamålet
Överallt i det fria sitter konstnärer och skapar
Sista kvällen i Paris ser vi en spännande thriller med Matt Dillon och Sean Young, filmen En kyss innan döden baserad på bok av Ira Levin som jag läst
Underbara kanalhippiestaden Amsterdam
Vi bor på Hotel van Onna som ägdes av ett supercharmigt bögpar på Bloemgracht 102-108 i rum 24 där heta kärleksscener spelades in mellan Anthony Perkins och Bibi Andersson i filmen Twice a lady
Utanför hotellet på väg till El Rancho som hade fantastisk argentinsk köttbuffet
Anne Franks Hus. Den sanna historien om familjen Frank som flydde från Tyskland till Holland för att undkomma nazisterna har dottern Anne i familjen skrivit ned i sin dagbok som togs hand om av vännen Miep när de efter 25 månader (1942-1944) i ett dolt annex upptäcktes. Otto Frank ägde en affärsrörelse med örter och kryddor och de behövde mörk förvaring så i en del av huset var det svartmålade fönster och de gömde sig bakom en bokhylla och några av de f-d anställda hjälpte dem med mat och annat. Alla blev tagna till koncentrationsläger och den enda som överlevde var Otto Frank som 1947 beslöt att publicera dotterns dagbok och kallade det The Annex efter dotterns egen önskan och boken har spridits och översatts till mer än 50 språk, blivit teater och film. 1957 blev huset museum. Må oss aldrig glömma!
Rijksmuseum Vincent van Gogh ville vi också besöka, älskar hans levande sagoträd – här en målning som heter Olivlunden. Det fansn en permanent utställning med över 200 målningar och 600 teckningar. Här finns den största samlingen av hans verk samlade.
Stilstudie i rum 24 i Amsterdam
400 mil senare är jag tillbaka i Borgholm på Öland och hälsar på mina föräldrar. Tänk att jag 9 år senare skulle bosätta mig här, det visste jag inget om just då:-)
Resebotinläggen kommer att fortsätta så länge jag lever ❤ Fortsättning följer i Resor 2